Äntligen har barmark börjat krypa fram i skog och mark. När blod och klövar plockas fram ur frysen är hundarnas lycka gjord, för då vet de vad som gäller. Viltspår! Förutom mina egna hundar så spårar jag med Carinas corgikorv Elektra. Idag märktes det att hon tyckte det var riktigt roligt, och hon spårade jättefint. Nästa gång lägger jag ett helt anlagsspår till henne. Troligen är tävlingsdebuten inte alls långt borta. Skulle vara roligt om vi hann innan hon ska åka norrut för parning i mitten av maj.

Även Bonnie har börjat fatta galoppen. Idag spårade hon hela spåret utan att tappa fokus. Annars kan hon vara rätt så störningskänslig lilla damen, förra gången studsade hon iväg efter en fågel som råkade flyga förbi. Det roligaste med henne är att hon blir hur lycklig som helst när hon hittar sin klöv.  

Hon vill ha den såå gärna att det är svårt att låta bli att retas. Fjärilshundar ska väl kunna flyga va?!

Tänk att en rådjursklöv kan göra lilla hund så lycklig!

Även brorsan Jesse visade att han kan spåra.

Snygging!

Men den som imponerade på mig mest var faktiskt My som spårade hur säkert som helst. Får se hur jag gör om jag låter henne starta ett prov i anlagsklass eller om vi fortsätter att bara spåra för roligt. Även Gioia fick gå ett spår. Svansen gick som en propeller och hon flög fram över stock och sten. En riktig toppendag för både hundar och människor!

Men det är ganska skönt att komma hem också.

Gioia och My, trötta efter en förmiddag i viltspårsskogen